Stensättningar
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja som har placerats i olika geometriska figurer – cirklar, kvadrater, rektanglar eller treuddar.
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen. De fyllda stensättningarna, som är beväxta med gräs, kallas för övertorvade gravar och ser ut som små kullar i landskapet.
Runda stensättningar
De runda stensättningarna är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att den gravformen användes under lång tid – från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten. Det finns också de som har lite mer komplicerade mönster så som ekrar. Dessa kallas för hjulkors. På gravarna kan det finnas resta stenar eller gravklot. Det är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten förekommer oftast på gravar från folkvandringstid, för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Treuddig stensättning
En treuddig stensättning är en grav som är uppbyggd som en triangel där sidorna är något insvängda eller vinklade. Det finns även triangulära stensättningar som har raka sidor. De tillhör de mest ovanliga gravformerna. I Mälardalen dateras de till vendeltid och vikingatid för cirka 1 450–950 år sedan.
Rektangulära stensättningar
Rektangulära stensättningar dateras till slutet av järnåldern, till övergången mellan asatron och kristendomen. Gravformen användes främst för skelettgravar men i få fall även för kremerade urngravar.
Med den kristna tron infördes ett nytt sätt att gravlägga människor. Den döde skulle inte längre få gravgåvor eller bli kremerad. Personen skulle gravläggas på rygg med ansiktet riktat åt öster – så att den döde skulle möta Jesus på den yttersta dagen vid återuppståndelsen. I gravar från övergångsperioden påträffas dock ett fåtal gravgåvor och en och annan grav där små eldningar har utförts.