Bytomt eller gårdstomt
På en höjd på det norra gravfältet finns det rester av flera hus. På platsen finns
- sex husgrundsterrasser
- flera röjningsrösen eller vallar
- en fossilåker.
I norra delen av området finns också tre runda stensättningar.
Storleken på husgrundsterrasserna varierar och några av husgrunderna har en försänkt yta innanför stenmurarna.
Husgrunden som finns i områdets sydöstra del har en grop i norra delen. Det är troligen en källargrop – ett forntida kylrum.
Terrassering/husgrundsterrass
En terrassering är en anlagd avsats som är uppbyggd i sluttande eller ojämn terräng för att skapa en plan yta.
Terrasseringar kan vara byggda för odling eller vara grunder till hus. I de fallen kallas de husgrundsterrasser och har oftast en tydligare kvadratisk eller rektangulär form.
Husgrundsterrasser finns ofta i närheten av skärvstenshögar, men de kan också påträffas vid stenröjda ytor.
Boplatsvall, röjningsrösen och fossil åker
Vallarna och röjningsrösena som finns på denna plats är utspridda i områdets ytterkanter. I norr går det även att ana en fossil åker med sina vagt markerade vallar i norr och öst.
Boplatsvall
En boplatsvall är en vall som omger eller avgränsar en yta. Ytan är oftast försänkt.
Termen används för olika ”vallformiga” anläggningar, till exempel bostadshus eller förvaringsanläggningar.
I vallen finns skärvsten och annat boplatsmaterial. Det finns även i ytan innanför vallen.
I arkeologisk litteratur används olika beteckningar för dessa ytor, exempelvis
- skärvstensvallar
- hyddbottnar
- hyddgrunder.
Röjningsröse eller odlingsröse
Ett röjningsröse eller ett odlingsröse består av en samling stenar och har uppstått när människor plockat sten ur jorden och lagt dem åt sidan i en hög. Detta gjordes för att skapa bättre åkermark.
Röjningsrösen kan också finnas på gårdsytor när människor har rensat platsen på sten för att skapa en bättre livs- och arbetsmiljö. För vem vill snubbla på lösa stenar?
Fossil åker
En fossil åker är ett stycke land som har använts för odling under äldre tid. Den avgränsas oftast av ett hak, terrasskanter eller handgrävda diken.
De fossila åkrarna är från bronsåldern och järnåldern för cirka 3 000 till 1 000 år sedan.
Det tydligaste tecknet på att åkern har brukats med ålderdomliga jordbrukstekniker är att den har ett ”badkarsliknande” utseende.
Vid denna tid hade bönderna ingen plog med vändskiva som i dagens jordbruk. Därför rispades jorden istället kors och tvärs med en åder för att luckra upp jordmassorna innan det var dags för sådd. Jordvallarna skapades när bonden vände ådern för att plöja eller ådra åt andra hållet.
Järnålderns grödor
Genom att göra pollenanalyser skulle vi idag kunna ta reda på vilka sädesslag som odlades på denna plats.
Analyserna skulle också kunna berätta vilka träd som växte i närheten av åkern. Det kan ge ledtrådar om dateringen eftersom granen etablerade sig i Skandinavien för ungefär 2 000 år sedan.
Under järnåldern odlades olika sädesslag och av spannmålen bakades bröd. Man odlade bland annat
- korn
- råg
- havre
- ärtor
- bovete.
Dessutom odlades hampa som exempelvis användes till kläder.
Tre runda stensättningar
I den norra delen av området finns tre synliga runda stensättningar. En av dem har ett större block i den nordligaste delen, vilket gör den lättare att upptäcka.
Ö i skärgården
Under tidig bronsålder var vattennivån cirka 20 m högre än idag. Det innebär att denna höjd på den tiden var en ö i skärgården.
Under äldre järnåldern när landhöjningen snört av det som nu är Mälaren och Igelbäcken från Östersjön, låg detta berg omgivet av Igelbäcken strandängar.
