I Sundby finns ett gravfält med 40 gravar från bronsåldern eller yngre järnåldern. På platsen finns också tre plundringsgropar. Det är antingen gravplundrare eller militären som gjort groparna – vilka tror du att det var?
35 av de 40 gravarna på gravfältet är runda stensättningar. I två av gravarna finns det djupa plundringsgropar.
På gravfältet finns det också fem gravhögar. I mitten i en av högarna finns en plundringsgrop.
På gravfältet i Sundby finns både stensättningar och högar. Dessutom finns det flera plundringsgropar.
I två av de runda stensättningarna och i en av högarna finns gropar. De skulle kunna härstamma från tiden då Järvafältet användes som militärt övningsområde. Groparna är dock lite för små för att ha fungerat som skyttegravar.
En mer sannolik teori är att groparna är gjorda av gravplundrare som letat efter skatter på gravfältet. Här på gravfältet finns dock framför allt brandgravar, alltså gravar där den döde och dess tillhörigheter bränts på bål. Därför innehåller gravarna förmodligen inte så mycket av värde för en eventuell plundrare.
Gravhögar är gravar som är uppbyggda som ett stenröse men där någon lagt ett jordlager ovanpå röset och på så sätt skapat en hög.
De första gravhögarna gjordes redan under den yngre stenåldern för cirka 6 200 år sedan. Dessa högar har en stenkista i mitten.
Under bronsåldern blev högarna både större och högre. De byggdes på de högsta höjderna i landskapet, vilket gjorde dem synliga på mycket långt håll.
Järnålderns högar varierar i storlek från mindre till ”storhögar”, som är mer än 20 m i diameter. I Uppland finns 200 registrerade stora högar. Ett exempel i Mälardalen är Nordians hög i närheten av Sigtuna som är 50 m i diameter och 10 m hög.
Gravhögar behöver inte nödvändigtvis innehålla en grav. Det finns teorier om varför de tomma högarna har skapats:
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i någon av följande geometriska figurer:
En kantkedja är stenar utlagda på rad, som markerar en kant eller en gräns.
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen.
De fyllda stensättningarna som är täckta av gräs kallas för ”övertorvade gravar”. De ser ut som små kullar i landskapet.
Runda stensättningar är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten.
Det finns också stenläggningar i lite mer komplicerade mönster, såsom ekrar. Dessa kallas för hjulkors.
På gravarna kan det finnas resta stenar eller så kallade ”gravklot”. Gravklot är runda stenar där det ofta finns utsmyckningar eller skålgropar. Gravkloten finns oftast på gravar från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Gravfälten under bronsåldern och yngre järnålder låg nära gårdarna. Ibland kan ortsnamnen tyda på att gården eller byn har sina rötter i järnåldern. Det är namn som slutar på
Gravarna från järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål.
Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runtomkring och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall finns också en stenpackning innanför kantkedjan.
I keramikkärlet kan även rester av brända djur finnas, såsom ben från hund, katt, häst och fågel.
Rester från personens dräkt är också vanliga, såsom spännen eller pärlor. Det kan också finnas personliga tillhörigheter såsom kammar, knivar och nycklar.
På gravfälten finns ofta gravar utan mänskliga kvarlevor, så kallade kenotafer.
Varför dessa tomma gravar upprättades vet vi inte idag, cirka 2 000 år senare. Däremot kan vi anta att ett monument och en minnesplats över den döde var viktigt för de efterlevande.
I närheten finns flera fornlämningar som är samtida med detta gravfält. Västerut finns två skålgropsstenar och på andra sidan Byvägen finns ett gravfält med fem runda stensättningar.
År 1981 undersökte Stadsmuseets arkeologer området där gravfältet ligger. De grävde då bort fem stensättningar och tre högar av skärvsten.
Under äldre järnåldern var vattennivån cirka 15 m högre än idag. Det innebär att denna höjd på 20–23 m över havet då var en ö i skärgården.
Under slutet av järnåldern, när landhöjningen snört av det som nu är Mälaren och Igelbäcken från Östersjön, låg detta berg omgivet av Igelbäcken strandängar.
Gravfältet ligger mellan Byvägen och Sundbyvägen.
Koordinater: 59.36493291448111, 17.90768862078797
Tunnelbana/buss: Närmaste hållsplats är Sundbyvägen
Vill du fördjupa dig mer i gravfältet? Här hittar du länkar till sidor att titta närmare på:
Om gravfält L2014:7965 Spånga 2:1 i Fornsök, Riksantikvarieämbetets webbplats
Uppdaterad
