Det här gravfältet med sju stensättningar har anlagts någon gång under bronsåldern eller yngre järnåldern. Sex av de sju gravarna är runda och en är kvadratisk. En av gravarna på gravfältet är ofylld – vad kan det bero på?
I närheten av parken finns två härdar, det vill säga matlagningsplatser. Det har också funnits ett annat gravfält i området, men det är nu borttaget.
På platsen finns sex runda stensättningar och en kvadratisk.
Gravfältet som fanns här tidigare låg strax väster om Gullingeparken. Vid en arkeologisk undersökning visade det sig att de 65 stensättningarna främst var från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
I de gravarna hittades bland annat delar av
Nedanför parken finns det två härdar, matlagningsplatser. De påträffades vid en arkeologisk kontroll 2018.
Under tidig bronsålder var vattennivån cirka 20 m högre än idag. Det innebär att denna höjd på 31–29 m över havet då var en ö i skärgården.
Landhöjning har sedan järnåldern avskilt Mälaren, Bällstaån och Igelbäcken från Östersjön. På den tiden var berget omgivet av Bällstaåns och Igelbäckens strandängar.
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i någon av följande geometriska figurer:
En kantkedja är stenar utlagda på rad, som markerar en kant eller en gräns.
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen.
De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för ”övertorvade gravar”. De ser ut som små kullar i landskapet.
De runda stensättningarna är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten.
Det finns också stenläggningar i lite mer komplicerade mönster, såsom ekrar. Dessa kallas för hjulkors.
På gravarna kan det finnas resta stenar eller så kallade ”gravklot”. Gravklot är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten finns oftast på gravar från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Kvadratiska stensättningar var vanliga under äldre järnålder (förromersk järnålder), för cirka 2 500–2 000 år sedan. Denna typ av stensättningar har oftast lite större stenar i hörnen.
I gravarna finns oftast en gravgömma där gravurnan med den kremerades rester ligger.
Gravarna från järnåldern kan innehålla resterna från den döda människans likbål.
Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runtomkring och över urnan innan hela graven täcktes med jord. I vissa fall lades en stenpackning innanför kantkedjan.
I keramikkärlet kan även rester av brända djur finnas, såsom ben från hund, katt, häst och fågel.
Rester från personens dräkt är också vanliga, såsom spännen eller pärlor. Det kan också finnas personliga tillhörigheter såsom kammar, knivar och nycklar.
På gravfälten finns ofta gravar utan mänskliga kvarlevor, så kallade kenotafer.
Varför dessa tomma gravar upprättades vet vi inte idag, cirka 2 000 år senare. Däremot kan vi anta att ett monument och en minnesplats över den döde var viktigt för de efterlevande.
Gravfälten under bronsåldern och yngre järnålder låg nära gårdarna. Ibland kan ortsnamnen tyda på att gården eller byn har sina rötter i järnåldern. Det är namn som slutar på
Du hittar gravfältet i Gullingeparken nära Gullingeplan.
Koordinater: 59.39374297215823, 17.89990369962678
Tunnelbana/buss: Närmaste hållplats är Tensta centrum
Vill du fördjupa dig mer i Gullingeparkens gravfält? Här hittar du historiska dokument och länkar till sidor att titta närmare på:
Om gravfält L2013:1121 Spånga 66:1 i Fornsök, Riksantikvarieämbetets webbplats
Uppdaterad
