Stensättningar
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i olika geometriska figurer:
- cirklar
- kvadrater
- rektanglar
- treuddar.
En kantkedja är helt enkelt stenar lagda på rad, som markerar en kant eller gräns.
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen.
De fyllda stensättningarna som är beväxta med gräs kallas för ”övertorvade gravar”. De ser ut som små kullar i landskapet.
Runda stensättningar
De runda stensättningarna är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten.
Det finns också stenläggningar i lite mer komplicerade mönster, såsom ekrar. Dessa kallas för hjulkors.
På gravarna kan det finnas resta stenar eller så kallade ”gravklot”. Gravklot är runda stenar som ofta har ornamentik eller skålgropar. Gravkloten finns oftast på gravar från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Gårdsgravfält
Gravfälten under bronsåldern och yngre järnålder låg nära gårdarna. Ibland kan ortsnamnen tyda på att gården eller byn har sina rötter i järnåldern. Det är namn som slutar på
-inge
-sta
-by.
Ortsnamnet Rinkeby kommer från ordet rinkr vilket på fornnordiska betyder krigare vilket gör Rinkeby till platsen för en storman med väpnande uppdrag.
Halvö i skärgården
Under tidig bronsålder var vattennivån cirka 20 m högre än idag. Det innebär att denna höjd, med sina 22 m över havet, då var en halvö i skärgården.
Landhöjning har sedan järnåldern avskilt Mälaren och Igelbäcken från Östersjön. På den tiden låg detta berg omgivet av Igelbäcken strandängar.
