Stenröse omgivet av tallar på solbelyst berg, foto. — Röset på högsta toppen av berget. Foto: Alexander Assal

Röset på Kistahöjden

På Kistahöjden finns en stor hög med stenar ‒ ett röse. Antagligen är det en grav från bronsåldern, men det kan också ha varit ett sjömärke som hjälpte dåtidens sjöfarare att navigera mellan öarna i området.

Röset är främst uppbyggt av stenar som är mellan 30–50 cm stora, men vissa är närmare 1 m stora. På ett 3 m stort område har stenar plockats bort och där syns skärvstenar i botten. Skärvstenar är stenar som har utsatts för hög värme och spruckit.

Det finns många olika typer av rösen. De kan

markera en grav eller en gräns
vara ett rensningsröse, det vill säga en lämning efter att stenar rensats bort från till exempel en odlingsyta
vara ett röse som agerat som sjömärke, en så kallad ”kummel”.

Röset ligger på en plats där det är omöjligt att odla, vilket tyder på att det är ett gravröse. Gravröset kan även ha fungerat som en kummel och hjälpt dåtidens sjöfarare att hitta rätt bland öarna i grannskapet.

Om röset på Kistahöjden

På platsen finns ett röse, som antagligen är en grav.

Typ av fornlämning: Röse
Tid: Bronsåldern (cirka 3 700–2 500 år sedan)
Här finns: Ett röse som är 5‒6 m i diameter och 90 cm hög. I mitten av röstet är stenar bortplockade i ett 3 diameter stort område.
Fornlämningsnummer i Fornsök: L2014:8152, Spånga 215:1

Rösen

Rösen som gravform kan dateras till bronsåldern, för ungefär 3 700–2 500 år sedan. De uppfördes oftast på den högsta punkten i området, på ett berg eller en kulle. Stora mängder av sten placerades i en hög ovanpå gravgömman.

Begravningar och gravskick

Under denna tid brändes en död människa oftast på bål. Gravbålet tändes i närheten av – eller till och med på – den plats där röset restes. På gravbålet brändes ibland även tamdjur, såsom get, gris, ko, hönsfåglar och häst. Det är även vanligt att hitta ben från hundar och katter.

Benresterna skrapades ihop och lades i en lerkruka. I de äldre järnåldersgravarna finns främst benfragment av skalltak och tänder.

Gravurnan placerades i en gravgömma. En gravgömma består oftast av fyra stenar som står runt krukan med en sten placerad ovanpå. Där ovanpå lades sten som bildade ett röse. Dessa stenhögar kan ha olika storlekar både i bredd och höjd.

I de fall där röset innehåller en skelettgrav har den döda människan placerats i en stenkista som placerats runt den döde. Sten har sedan lagts ovanpå och ett röse har konstruerats.

Gravar från yngre bronsåldern till äldre järnåldern, för ungefär 3 100–2 000 år sedan, kan vara svåra att skilja från varandra eftersom daterbara fynd oftast saknas.