På en höjd vid Finlandsgatan i Kista, bland träden inne i skogen, ligger en stensättning med en grav från äldre järnåldern. Här har någon blivit begravd, kanske tillsammans med ett personligt föremål eller resterna av ett djur.
Graven på den här platsen består av en rund stensättning som har blivit utsatt för skadegörelse.
På platsen finns en stensättning från äldre järnåldern.
Den stora graven har utsatts för skadegörelse, vilket syns på den djupa gropen i mitten. Troligtvis är skadegörelsen från när militären använde Järvafältet som övningsområde.
I östra delen finns ett 4 m stort stridsvärn. Det har med största sannolikhet byggts av stenar från stensättningen.
Under tidig bronsålder var vattennivån cirka 20 m högre än idag. Det innebär att höjden där stensättningen finns var en ö i skärgården på den tiden.
Under äldre järnåldern hade landhöjningen snört av det som nu är Mälaren och Igelbäcken från Östersjön. På den tiden låg berget omgivet av Igelbäcken strandängar.
Stensättningar är platta gravar. De omges av en kantkedja, som har lagts i någon av följande geometriska figurer:
Det finns gravar som är ofyllda eller har ett lager av sand eller jord innanför kantkedjan. Gravarna kan ha en tät stenpackning som varsamt har placerats innanför kantkedjan. Vissa av dessa gravar har jord eller sand ovanpå stenpackningen.
De fyllda stensättningarna som är täckta av gräs kallas för ”övertorvade gravar”. De ser ut som små kullar i landskapet.
De runda stensättningarna är den vanligaste varianten av stensättningar. Det beror på att gravformen användes under lång tid, från bronsålder fram till vikingatid.
En variant av runda stensättningar, som kan dateras till äldre järnålder (förromersk järnålder) för cirka 2 500–2 000 år sedan, är de med ett mittröse, en liten hög av småstenar i mitten. Det finns också de som har lite mer komplicerade mönster, såsom ekrar. Dessa kallas för hjulkors.
På gravarna kan det finnas resta stenar eller så kallade ”gravklot”. Gravklot är runda stenar som ofta har mönster eller skålgropar. Gravkloten finns oftast på gravar från folkvandringstid för cirka 1 650–1 450 år sedan.
Gravar från brons- och järnåldern kan innehålla rester från döda människors likbål.
Efter bränningen samlades resterna ihop och placerades i ett keramikkärl som grävdes ner i marken. Därefter lades stenar runtomkring och över urnan innan hela graven täcktes med jord innanför kantkedjans stenrad. Det är även vanligt med en stenpackning som lades innanför kantkedjan.
I gravurnan kan även rester av brända djur finnas, såsom ben från hund, katt, häst och fågel.
Rester från personens dräkt är också vanliga, såsom spännen eller pärlor. Det kan också finnas personliga tillhörigheter såsom kammar, knivar och nycklar.
Gravfälten under bronsåldern och yngre järnålder låg nära gårdarna. Ibland kan ortsnamnen tyda på att gården eller byn har sina rötter i järnåldern. Det är namn som slutar på
• -inge
• -sta
• -by.
Fornminnet ligger mellan Finlandsgatan och Hanstavägen.
Koordinater: 59.415059060432704, 17.92646025675459
Tunnelbana/buss: Närmaste hållsplats är Stavangergatan
Vill du fördjupa dig mer i stensättningen vid Finlandsgatan? Här hittar du en länk till en sida att titta närmare på:
Om stensättning L2014:8130 Spånga 435:1 i Fornsök, Riksantikvarieämbetets webbplats
Uppdaterad
